Lagen för renskötsel

Renskötsel är att äga och kontrollera tama eller halvvilda renar och att använda dem för sin försörjning, exempelvis genom att tillvarata mjölkkött och skinn eller genom att använda renarna som drag- eller lastdjur eller som lockdjur vid vildrensjakt. Renskötsel utövas oftast som en areell näring över stora områden men kan också bedrivas inom inhägnader. Renskötsel har bedrivits i hundratals, kanske tusentals år inom Eurasien och har i sen tid införts även till Nordamerika och Grönland.

Beteckningen renskötsel består i själva verket av flera olika sätt att utnyttja renen vilka inneburit olika grader av domesticering. Olika renskötande folkslag har i olika utsträckning utnyttjat renen för dessa olika ändamål. Dessutom har renar lagen för renskötsel som lockdjur genom att de fångats in och vants att gå i band för att jägare ska kunna locka till sig vildrenar.

Inställningar för kakor

Renskötsel förekommer eller har traditionellt förekommit hos en mängd folkslag inom den eurasiatiska kontinentens taiga och tundrafrån Tjuktjerhalvön i nordöstligaste Sibirien till den norska Atlantkusten i väster. Från öster till väster har renskötsel traditionellt bedrivits under följande former:. Från och med slutet av talet har renskötseln införts även till AlaskaKanada och Grönland.

Renmarkskommittén I berättelsen skall särskilt uppges 1.

Idkar renskötsel produktionsutgiften för djur i renskötsel; beslutade den 19 december Skatteverket föreskriver med stöd av 1 § 1 förordningen.

Rennäring Från Wikipedia.

Vad kostar en ren Rätt till renskötsel enligt denna lag med- för befogenhet för rättighetshavaren att på sätt nedan anges nyt-tja land och vatten inom renskötselområdet till underhåll för sig och renarna.

I en mosse i Saarijärvi i Finland har man hittat lagen för renskötsel av en stor släde av cembratallett trädslag som inte förekommer väster om Uralbergen. Det har antagits att släden, som daterats lagen för renskötsel att vara omkring 4 år gammal, måste ha dragits dit av renar. Släden skulle i så fall vara det tidigaste belägget för att renar använts av människan [ 3 ].

Det har dock länge ifrågasatts både att släden kommit ända från Uralbergen och att dragdjuren måste ha varit renar. Redan Marco Polo nämner att det i trakten av Bajkalsjön fanns en stam som ägde renar och använde dem som riddjur. Detta bekräftas av ännu äldre kinesiska källor. Flera ryska forskare har diskuterat renskötselns uppkomst hos de sibiriska folken.

De verkar vara eniga om de flesta renskötande folk tidigare varit renjägare. Så började man hålla ett fåtal tamrenar, dels för transporter, dels för att använda som lockdjur vid vildrensjakt. När det gäller nentserna anser den ryske forskaren Igor Krupnik att deras mer storskaliga renskötsel växte fram under talet, men att jakt och fiske förblev de viktigaste näringarna fram till mitten av talet, då renskötseln tog över helt.

Orsaken till detta skifte skulle ha varit en kraftig nedgång av antalet vildrenar. En fullt utvecklad rennomadism blev sedan dominerande under andra halvan av talet. När det gäller den samiska renskötselns uppkomst brukar stormannen Ottars berättelse framhållas som ett belägg för att domesticerade renar fanns redan på talet. Ottar ska nämligen ha sagt i Arthur O.

Disse dyrene kaller de reinsdyr. Seks av dem var lokkerein. De er meget kostbare bland finnene, fordi de fanger ville reinsdyr med dem. Historikern Lennart Lundmark har emellertid påpekat att Ottars berättelse inte ger belägg för något annat när det gäller samerna än att de bedrev jakt med lockren. Han är ändå inte främmande för tanken att de renarna kan ha ägts av samer och att Ottar ansåg sig ha rätt till dem i kraft av sin rätt att ta upp skatt.

Bristen på historiska källor gör det svårt att en gång för alla avgöra frågan om när renen domesticerades.

Lagen och renen

Pollenanalytiska studier av torvprover från myrar nära skogssamiska boplatser i Arvidsjaurs och Gällivare kommuner har dock på flera platser givit indikationer på att små renhjordar har samlats på renvallar från och med järnåldern och medeltiden. Det rör sig då om en mycket småskalig renskötsel. Under talet har även genetiska analyser använts för att kasta ljus över frågan om renens domesticering.

Vid analyserna har renben från arkeologiska fyndplatser i Finnmarken jämförts med material från nutida renar, såväl vilda som tama. Forskarna har då kunnat se att lagen för renskötsel ny typ av ren uppträdde inom området under senmedeltidenefter år Denna ren stod genetiskt nära dagens fennoskandiska tamrenar men skilde sig markant från de renar som tidigare fanns i Finnmarken. Detta har tolkats som att någon domesticering av ren inte ägt rum inom Finnmarken, utan att tamrenar förts dit efter år från någon annan del av Norden.

Olaus Magnussom besökte norra Sverigestår för den första otvetydiga historiska beskrivningen av en utvecklad renskötsel. Somliga av befolkningen äga 10, 15, 30, 70,eller renar, och dessa drivas av sina herdar till betena och tillbaka därifrån och instängas sedan för natten i fållor Dessa renar måste ha varit mycket tama för att kunna hanteras på ett sådant sätt.

Måste rennäringslagen förändras? - Sametinget

Samerna anses ha lärt sig att mjölka tamdjur och göra ost av nordborna, eftersom nästan alla termer som har med mjölkhantering att göra är nordiska lånord. Att samerna höll domesticerade renar under senmedeltiden är obestridligt. Innebär det också att de vid denna tidpunkt var helnomaderdet vill säga att de ständigt var på rörelse för att föra sina hjordar till lämpliga betesmarker?

Detta är mer omstritt.