20-talshus stockholm
I början av talet rådde bostadsbrist och trångboddhet i Sverige, särskilt i våra städer. Det var mot denna bakgrund som Statens byggnadsbyrå började upprätta typritningar för villor. Egnahemsrörelsen fick fart, villabyggandet ökade och många karakteristiska egnahemsområden växte fram runt om i Sverige.
Tjugotalsklassicism ”Swedish Grace” (1920-talet)
Förutom enfamiljsvillan kom även den så kallade flerbostadsvillan att bli vanlig under talet. Flerbostadsvillan är en slags mellanform mellan villan med egen tomt och det större flerbostadshuset. De uppfördes vanligen i två och en halv våning med två bostäder per trapplan. Under talet introducerades även radhuset som ny bostadsform i Sverige. Radhusen placerades ofta i tomtgränsen mot gatan, gärna med en liten representativ förträdgård och små privata trädgårdar på husens baksida.
Den arkitekturstil som blev dominerande under talet kallas för talsklassicism. Arkitekterna lät sig inspireras av antiken och de klassiska idealen liksom av den gustavianska talsklassicismen och den svenska empiren. Typritningar från Statens byggnadsbyrå gjorde att den nya stilen fick stort och brett genomslag. Ledorden var enhetlighet, symmetri, stramhet, lugn och ordning.
Villor och radhus inom ett område 20-talshus stockholm ofta ett likartat utseende, men variation skapades genom 20-talshus stockholm och utvändiga detaljer. Fasaderna utformades ofta av stående locklistpanel eller slätspontpanel med varierande färgsättning, ofta i ljusa grågröna, gula, grårosa eller gråbeige kulörer med snickerier i brutna vita eller grå kulörer.
Taken utformades som sadeltak eller mansardtak som belades med lertegel. Fönstren var spröjsade och gavs en symmetrisk placering. Husets mittaxel markerades som regel av ett individuellt utformat entréparti, gärna flankerat av kolonner eller försett med ett klassicerande överstycke. Ett mycket vanligt gestaltningsgrepp var att markera villans hörn med lisener eller pilastrar, det vill säga vertikala band, som försågs med dekorativa kapitäl efter antika förebilder.
Andra vanliga klasscierande form- och dekorelement var medaljonger, festonger och inslag av tempelgavlar. Även runda och lunettformade fönster är karakteristiska för talsklassicismen. På talet tillkom flera sk trädgårdsstäder i Sverige. Trädgårdsstäderna hämtade sin inspiration från England där Ebenezer Howard hade utvecklat idéer om hälsosamma och vackra trädgårdsstäder som gärna skulle vara självförsörjande.
För de svenska trädgårdsstäderna hämtades även inspiration från den svenska småstadsidyllen med låg trähusbebyggelse placerad utmed smala, vindlande gator. Det var i just trädgårdsstäderna, ofta i utkanten av stadskärnan, som många av talets villor och radhus byggdes. I dessa gröna bostadsområden skulle man ges möjlighet att odla frukt och grönsaker samt även finna ro och avkoppling.
Grönskan och vegetationen i trädgårdsstäderna ägnades stor omsorg, något som än idag uppskattas och upplevs som en stor kvalitet. Typiskt för trädgårdsstaden var det organiskt formade gatunätet liksom breda alléplanterade esplanader som fungerade som huvudstråk som exempelvis Kungsladugårdsgatan i Göteborg.
Lugna kulörer och vackra detaljer i 20-talshuset
Bebyggelsen utgjordes ofta av en kombination av fristående villor i 1 ½ till 2 våningar och radhuslängor samt parhus. Nationalromantikens vurm för naturtomter övergavs till fördel för planteringar i ordnad symmetri. Raka trädalléer, monumentalt utformade platsbildningar och välkomnade förträdgårdar framför gatufasaderna blev vanliga inslag.
Även den egna trädgården kom att karakteriseras av strama och enkla former. I Göteborg tillkom flera egnahemsområden och trädgårdsstäder under talet, med tidstypiska talsvillor och radhus som än idag är välbevarade och högt uppskattade. Här kan nämnas Kungsladugård, Änggården och Örgryte. Utöver sin tidstypiska arkitektur 20-talshus stockholm sina gröna stadsplaner har dessa bostadsområden ytterligare en gemensam nämnare — nämligen stadsingenjören Albert Lilienberg.
Albert Lilienberg blev stadsingenjör i Göteborg år och kom att prägla flera av talets nya villaområden. Detta gör att det finns ett tydligt släktskap mellan de olika områdena.
Swedish Grace: elegant and refined, yet delightfully simple
Lilienberg var starkt inspirerad av den österrikiske stadsplaneraren och arkitekten Camillo Sitte som menade att stadsplaneringen måste ta hänsyn till platsens karaktär och naturliga terrängförhållanden. Förebilderna hämtades från medeltidens 20-talshus stockholm städer med slingrande gator och slutna plats- och torgbildningar. Lilienbergs planer för de ovan nämnda stadsdelarna kom att utmärkas av terränganpassning med svängda former, där blicken inte skulle försvinna ut i intet.
Änggårdens villastad utgör idag en grönskande småstadsidyll mitt i stan.
Lilienberg upprättade stadsplanen för området redan på talet och bebyggelsen i främre Änggården mot norr tillkom i början av seklet medan Änggårdens radhus och parhus i söder uppfördes på talet i tidstypisk klassicerande stil. Husen uppfördes av trä i två våningar med sadeltak och gavs fasader klädda med lockpanel och dekor i utpräglad talsklassicism.
Bland arkitekterna finner vi bland annat Nils Olsson som är upphovsman till många av tidens villor. 20-talshus stockholm är välbevarad än idag och rymmer många goda exempel på tidstypiska bostadshus. Kungsladugård är en karakteristisk talsstadsdel i Göteborg utformad med alléplanterade esplanader och omfattande grönska i stadsbilden som skapas genom såväl villabebyggelsens som landshövdingehusens förträdgårdar.