Växt på lövträdens grenar och stammar

Ask har stora sammansatta blad. Stammen är slät och grågrön, men blir med tiden uppsprucken och grå.

Ask (Fraxinus excelsior)

De matta svartbruna vinterknopparna som påminner om hjortklövar gör asken lätt igenkännbar under vintern. Den lövas sist av alla våra träd, ofta så sent som i början av juni, och avlövas först av alla, ibland redan i september. Få andra svenska träd har sammansatta blad. Bladen är motsatta, upp till 25 centimeter långa med fyra till sju bladpar och ett uddblad. Asken är tvåbyggare vilket betyder att det finns honträd och hanträd.

Asken är vindpollinerad och blommar före lövsprickningen, men först när trädet blivit omkring 30 år. Blommorna sitter i mångblommiga knippen och de saknar vanligen kronblad och foderblad. Frukterna är vingade nötter, de är tre till fyra centimeter långa, utdraget elliptiska och sitter ofta kvar under vintern. Kring gamla askar skjuter ofta nya generationer upp.

Glanskörsbär träd Ett träd består av rötter, stam, grenar, kvistar, bark och löv eller barr.

Identifiera träd bark Ormbunkarna samt de besläktade lummer- och fräkenarterna växer på marken precis som de vanliga växterna (frö- eller blomväxterna).

Glanskörsbär När den får växa ljusöppet utvecklas den till att efter några hundra år bli en ”sparbanksek”, dvs.

Det är tätt med skott. Asken är ganska vanlig upp till Gästrikland. Bäst trivs den på näringsrik mark med rörligt grundvattnen.

Våra lövträdsarter

Asken växer ofta i kulturlandskapet, är vanligt alléträd, vårdträd. Ofta har man gynnat askar i betes- och slåttermarker där de hamlats för lövfoder. Asken är kraftigt drabbad av den vindspridda askskottsjukan, som upptäcktes i Sverige Även om en liten andel askar har en förstärkt motståndskraft så är inga helt resistenta träd kända. Både unga och gamla askar drabbas. Askskottsjukan har gjort att asken är rödlistad i kategori EN, Starkt hotad rödlistan Vitala uppväxta askar är värdefulla.

Al (Alnus spp.)

De skulle kunna vara resistenta. Ek är ett högväxt träd med grov stam och vid krona. Ett annat namn för ek är skogsek. Barken är grov och skrovlig på gamla träd. Vinterknopparna sitter strödda och är trubbiga, femkantiga i omkrets, i grenspetsarna sitter de ofta i små samlingar. Bladen är avlånga och grunt rundflikiga. Ollonen är botaniskt sätt nötter. De mognar och faller till marken på hösten.

Nötskrikan samlar ekollon och hjälper till att sprida eken. Eken är ett sydligt inslag i den svenska naturen och dess naturliga nordgräns går ungefär vid Dalälven. Eken är ett ljusträd och är känslig mot beskuggning. Stammen är som hos unga träd slät men spricker med tiden upp i en grov skorpbark. Tydligt grov skorpbark sägs utvecklas ungefär vid åldern år. På hällmarker och andra torra marker kan det också finnas mycket gamla ekar men dessa är klena och krokiga och växt på lövträdens grenar och stammar krattekar.

I Sverige finns även arten bergek. Bergek har en sydvästlig utbredning och förekommer talrikast längs kusten från Bohuslän till Kalmartrakten. Bergek är vanligen lågvuxen och buskartad. Sveriges grövsta ek, kallas Rumskullaeken och finns vid Norra Kvill i Småland. Den beräknas vara minst år. Minst 1 arter är knutna till trädslaget ek.

Tillsammans med de arter som lever av buskar och den artrika markflora man brukar finna i ekmiljöer så hör ekmiljöerna till de artrikaste vi har i Sverige och Europa. Hassel är oftast en stor mångstammig buske, Vinterknopparna är strödda, korta och trubbiga, bruna eller gröna. Unga skott är borsthåriga. Hanhängena övervintrar nakna.