Det känns på doften
Människor som tappat luktsinnet blir lättare deprimerade, och vittnar om att de känner sig ensamma och avstängda, inte bara från andra utan också från sig själva. När man inte kan känna lukten av sig själv är det som om man inte känner sig själv. Som en av de drabbade sade: Det känns på doften känns som jag inte existerar. Den här existentiella sidan av luktsinnet kan man läsa om i psykologiprofessorn Jonas Olofssons bok Det underskattade sinnet.
Och inte bara luktsinnet som biologi, utan också luktsinnets betydelse för olika tider och kulturer, och om hur det gick till när luktsinnet besegrades av synsinnet. Det mänskliga luktsinnet är så mycket bättre än sitt rykte. Och det hjälper oss att inte bara känna oss själva, utan också att ta oss levande genom tillvaron. Att upptäcka en brand. Eller känna igen skämd mat — det mesta av det vi tror är smak, är i själva verket lukt.
Däremot har vi svårt att hantera lukter via intellektet. Det är lätt att känna igen en lukt, men märkligt ofta svårt att identifiera den. Lukternas värld saknar dessutom egna ord, så vi lånar från andra områden. Lukter beskrivs som söta, tunga, blommiga eller skarpa. Det kan räcka med doften av hallonsaft, eller solkräm, så kastas vi tillbaka till barndomen eller en solig strand.
Antikens filosofer rynkade ofta på näsan åt lukterna; de var alldeles för flyktiga för att vara intressanta. Men för antikens människor spelade de en enorm roll. Lukterna sågs som en väg till gudavärlden. Så fylldes begravningarna redan då med blomsterkransar, i tron att dofterna skulle hjälpa den döde över till en annan värld. Och vad hade Bibelns tre vise män med sig om inte rökelse och myrra?
Doftsinnet kör sitt eget race
Vid sidan av guld var doft den vackraste gåva man kunde få. Under Medeltiden härskade lukten vidare. Luktsinnet blev också ett viktigt arbetsredskap. Läkarna, till exempel, ställde diagnos utifrån lukt — och smak — och fick bokstavligt talat lukta sig fram till sjukdom. Men efter medeltiden började luktsinnets nedgång. Den vetenskapliga revolutionen slängde ut känslan — och lukten — och tog i stället in exakta mätinstrument, sådana som man avläste med blicken.
Och böcker! Därmed inleddes synsinnets triumftåg. Mer och mer av lukten skulle rensas bort, särskilt lukten av människa. Den framväxande borgarklassen visade hur modern och upplyst den var genom att stänga lukterna ute.
Visst kan orden fånga doften!
Hygien blev en viktig fråga, och parfym använde bara den som hade något att dölja, som talets pudrade dekadenta aristokrati hade gjort. Även forskarna ville en gång för alla rensa bort lukt och luktsinne. Nu skulle det bevisas vetenskapligt att människan inte var något sniffande djur, utan skapelsens krona. Lukt hörde det djuriska till, en motsats till människans förnuft.
Julens många dofter väcker känslor
Och dåligt luktsinne sågs som ett tecken på hög intelligens. På den vägen har synsinnets triumftåg fortsatt. I dag är det starkare än någonsin, i denna värld så full av tecken och skärmar. Och till och med i språket har synsinnet trängt sig in: vi vinner insikt, belyser och synliggör problem, eller ser en lösning.
Katarina Barrling: Luktsinnet är ”känslornas tidsmaskin”
Vissa menar att det här ger luktsinnet en revolutionär, subversiv potential, ett sinne som trotsar den vedertagna ordningen, och påminner om att det finns sådant som ögonen inte kan se, och förnuftets mätinstrument inte komma åt. Och faktiskt, än i dag kan man stöta på erfarna läkare och sköterskor som, likt sina medeltida kolleger, säger sig kunna lukta sig till vilken sjukdom patienten har.
Hur som helst: troget finns det där vid vår sida, berett att hjälpa, även när vi behandlar det som något katten släpat in. Synd bara att det ska krävas en pandemi för att vi ska förstå hur viktigt det är, luktsinnet. P1:s veckomagasin om Sverige och världen — politik, trender och analyser. Kontakta gärna Sveriges Radios forum för teknisk support där vi besvarar dina frågor vardagar kl.
Godmorgon, världen!