Att vara schizofren
Docent, överläkare. Handläggning av patienter med den psykiska sjukdomen schizofreni. Schizofreni är en allvarlig psykisk störning med komplex symtomatologi, varierande förlopp och prognos. Sjukdomen medför påtaglig funktionsnedsättning. Enligt WHO:s klassificering av sjukdomsbörda hör schizofreni i den allra högsta handikappklassen tillsammans med terminal cancer och tetraplegi, och patienter med schizofreni har svårt att hävda sig i den öppna arbetsmarknaden.
Patienter med schizofreni har 2,5 gånger högre överdödlighet och lever 15—20 år kortare jämfört med den allmänna befolkningen. I Sverige lever idag cirka 40 personer med schizofrenidiagnos och årligen insjuknar nya individer i schizofreni.
Schizofreni
Orsaken till schizofreni är inte helt känd, men sjukdomen anses vara av multifaktoriell genes med ärftlighet och psykosocial stress som riskfaktorer. Hjärnans cirka 90 miljarder nervceller kommunicerar med varandra med hjälp av kemiska signalämnen. Nervsignalerna förmedlas genom att en nervcell frisätter signalsubstansen i en kontaktplats synaps varefter den binder till en mottagare, receptor, för att överföra information till nästa nervcell.
Dessa signalsystem har sedan länge föreslagits ha betydelse för hjärnans funktion vid schizofreni. Dopamin och glutamat är de två signalsubstanserna som man tror har störst betydelse vid schizofreni. Missbrukssubstanser som påverkar dopamin och glutamatsystemen kan framkalla symtom som påminner om schizofreni. Fencyklidin som påverkar glutamatsystemet och även sjukdomen anti-NMDA-receptorencefalit där autoantikroppar blockerar glutamat-NMDA-receptorn kan härma schizofrenis samtliga symtomkonstellationer, medan amfetamin och liknande substanser som ökar dopaminhalten i synapsen kan framkalla de så kallade positiva symtom så som att vara schizofren och hallucinationer.
Det pågår stora ansträngningar med att ta fram läkemedel som verkar via andra mekanismer. Stress-sårbarhetsmodellen är en teori om miljöfaktorers betydelse för uppkomst av psykiatriska besvär, inklusive schizofreni. Modellen grundar sig på observationen att människor är olika känsliga för påfrestningar av fysiska eller psykiska att vara schizofren. En person kan ha en låg sårbarhet och då krävs hög stress för att utlösa en psykos medan sårbarheten hos en annan person kan vara högre och stressen som utlöser en psykos betydligt lindrigare.
Graviditetskomplikationer inklusive infektioner under foster- och nyföddhetsperioden som påverkar hjärnan. Psykosociala stressfaktorer såsom migration, utanförskap, trauma i barndomen, arbetslöshet och hemlöshet är kända för att öka risken att insjukna i schizofreni. Den kliniska diagnostiken av schizofreni grundar sig idag på internationellt etablerade fenomenologiska kriterier.
För att diagnosen schizofreni skall kunna sättas måste det finnas två eller fler av följande symtom:.
Vad är schizofreni
Samt en social eller yrkesmässig funktionsförlust. Sjukdomstecken skall vara observerbara under minst 1 månad och funktionsförlusten pågå under minst 6 månader innan diagnosen kan övervägas. Användandet av två diagnostiska att vara schizofren parallellt kan verka förvirrande men i praktiken är det endast små skillnader. Det finns också översättningstabeller mellan de två diagnossystemen.
När det gäller schizofreni är det endast en väsentlig skillnad — sjukdomsduration sjukdomstid1 respektive 6 månader 1 månads sjukdomsduration krävs för diagnos enligt ICD, 6 månader för diagnos enligt DSM 5. Syftet med klassifikationssystemet var främst att diagnoser skulle ställas på likartat sätt och utifrån samma grunder världen över. Hjärtinfarkt likväl som schizofreni skulle ha samma siffror för klassifikation både i Sverige och övriga delar av världen.
DSM systemet är utarbetat av Amerikanska Psykiatriska Föreningen och kan beskrivas som deskriptivt, ateoretiskt, multiaxialt och hierarkiskt. Detta betyder att man vid diagnostisering inte bara fokuserar på det kliniska syndromet som en individ uppvisar utan också tar hänsyn till andra aspekter av människan. I enlighet med dagens diagnostik karakteriseras schizofreni av en blandning av tecken och symtom där inget kan anses vara patognomont vid schizofreni utan också kan förekomma vid andra psykotiska tillstånd.
Ett av de vanligaste symtomen vid schizofreni är vanföreställningar, detta kan t ex yttra sig som en känsla av att att vara schizofren förföljd eller som en övertygelse om att man blir styrd av en utifrån kommande kraft. Hallucinationer är också vanligt förekommande, oftast i form av obehagliga eller skrämmande röster som ingen annan än den sjuke hör.
Schizofreni: Om psykossjukdomen schizofreni - Hjärnfonden
Även syn- lukt- känsel- och smakhallucinationer kan förekomma. Dessa typer av hallucinationer är dock inte lika vanliga som rösthallucinationer. Symtomen vid schizofreni har sedan långt tillbaka indelats i två grupper, positiva och negativa symtom. På senare år har också kognitiva svårigheter uppmärksammats allt mer. Positiva symtom är att vara schizofren som tillkommit medan negativa symtom är något som saknas, t ex förlust av förmågor.
Vissa individer med schizofreni är självförsjunkna. De lever i sin egen värld, isolerar sig från andra och ter sig inaktiva. Andra förekommande symtom är ambivalens med oförmåga att fatta beslut, och tankestörningar. Svåra tankeförloppsstörningar kan göra att en person med schizofreni blir svår att förstå då man samtalar med honom eller henne.
Han eller hon kan uppleva att tankar plötsligt försvinner eller läggs på, eller kan avläsas av andra utan att patienten har sagt något, alla dessa leder till stora svårigheter vid interpersonella kommunikationer. En person som lider av schizofreni kan ha ångest, nedstämdhetsperioder samt vara passiv.