Svansk national djur
Dalarna ålderdomligt: Dala hundare, Dalarne och Dalom, latin: Dalecarlia är ett landskap i norra Svealands inland i mellersta Sverige. Det gränsar i norr till Härjedalen och Hälsinglandi öster till Gästriklandi söder till Västmanland och i väster till Värmland samt Norge.
Svenska landskapssymboler – Wikipedia
Invånarna i Dalarna kallas traditionellt dalkarlar, masar och kullor. Dalarna nämns för första gången i Sverresagani vilken landskapet kallades för Järnbäraland [ 3 ] och beskrevs som ett hedniskt land som lydde under sveakungen år Landskapet kom i de södra delarna tidigt att bli industrialiserat, och organiserades i ett bergslag. Landskapet förblev i övrigt ett nybyggarområde, särskilt i områdena utanför Siljan och Dalälven.
Finnmarken förblev ett nybyggarområde in på talet. De svenska styrkorna vann och danskarna jagades ut ur landskapet.
Upptäck Vad Är Sveriges Nationaldjur: En Symbol för Nationen
Emigrationen från landskapet var mycket stor under senare delen av talet. Från talet fram till början av talet vandrade en del till bland annat Stockholm för att arbeta där en säsong under året. Dalarnas mitt domineras av sjön Siljan samt av älvarna Västerdalälven och Österdalälven som flyter ihop i Djurås i Gagnefs kommun och bildar Dalälven. Landskapets norra delar domineras av fjäll och den vidsträckta Orsa finnmark.
Högsta punkten är Storvätteshågna med sina meter över havet. Den lägsta punkten är där Dalälven rinner ut ur landskapet i sydöst på en höjd av 55 meter över havet. Dalarnas geologi består endast av prekambrisk berggrund, eller urbergoch vissa paleozoiska fossilbärande berglager såsom kambriumordoviciumsilur och devon. Senare paleozoiska berglager har möjligen skalats bort av forntida hav samt istidens glaciärer som för några tusentals år sedan dragit fram och tillbaka över landet, och de kvarlevande berglagren och berggrunden täcks idag av jord.
Dalaporfyr är en granitisk vulkanisk gångbergart vilken är landskapssten i Dalarna. Den förekommer huvudsakligen kring Älvdalen Älvdalsporfyr och även på andra ställen i Dalarna. Till följd av sin stora hårdhet, sina mångfaldigt omväxlande färger och egenskapen att anta en vacker polityr lämpar sig porfyrerna väl till arkitektoniska föremål och konstföremål, såsom pelare, vaser och urnor samt till bordskivor, smöraskar och andra bruksföremål.
Vid Älvdalens porfyrverk i Älvdalen tillverkades många, och monumentala, porfyrarbeten. Verket startades av Erik Hagström men ödelades i mitten av talet genom en eldsvåda. Garbergsgranittidigare marknadsförd som granitellär en porfyr - granitsom fått sitt namn efter Garberg i sydöstraste delen av Älvdalens kommunsläktens. Brytning skedde framför allt svansk national djur talet, med bearbetning vid Älvdalens porfyrverk och Älvdalens Nya Porfyrverk i Älvdalen.
Garbergsgranit är en porfyrgranit, men termen porfyr tillämpas ofta även på dessa. Den är röd till färgen, har vita och svarta strökorn och är nära knuten till de vulkaniska dala porfyrerna. Den har bildats ur samma magma som dalaporfyrerna, men av sådan magma som inte nådde upp till jordytan, utan svalnade långsammare längre ned i sprickor eller lavaflöden.
De har vanligen kristalliserat sig på något större djup än gångbergarterna och därför svalnat långsammare. I nordvästra Dalarna finns den fossilfattiga mesoproterozoiska sandsten som är i folkmun svansk national djur dalasandsten men som numera klassas som Älvdalskvartsit, vilken är en finkornig, röd, rödbrun eller rödlätt sandsten som är mest känd som byggnadssteneftersom den är estetiskt tilltalande och de naturliga sedimentära strukturer som finns i bergarten ger liv till stenen.
I Mångsbodarna finns det ett stenbrott där den bryts för detta ändamål. Dalasandsten används även som ballastmaterial i nordvästra Dalarna. Dalasandsten bildades möjligen i ett forntida havsdelta.
SVERIGES LANDSKAPSDJUR - Cision
Sanden fördes dit av vågorna och bildade avlagringar på havets botten, avlagringar som nu framträder som en vacker sedimentstruktur i stenen. Ordentliga regnskurar föll över området och det var mycket varmt.
Järn fördes ut i havet och oxiderades där, och gav stenen dess rödaktiga färg. Besöker man stenbrottet kan man se hur ränderna i stenen går i olika vinklar, vilket möjligen beror på hur havsbottnen lutade när stenen bildades. Sandstenen är kvartsrik och uppvisar ofta en vacker strömskiktning. Böljeslagsmärkenströmlinjer, torksprickor och till och med märken efter regndroppar kan ses i sandstenslagret som har en mäktighet på cirka meter.
I området omkring Siljaninom Siljansringentill exempel i trakten av Kallmora by i Orsa kommunfinner man den fossilfattiga siluriska sedimentära bergarten kallad orsasandsten. Området med orsastandsten sträcker sig från Orsasjöns norra strand mellan Bäcka och Ore älvefter Oreälvens västra strand, kring Unåns och Ämåns nedre lopp, går svansk national djur älven vid Kallmora och därefter i ett stråk mot Mässbacken-Fridshammar.
Orsasandsten har använts för slipning och brytning sedan vikingatid och sannolikt tidigare. Den kiselbundna kvartsen lämpar sig bra för slipstenar. Regelbunden brytning har skett åtminstone sedan talet. Enligt års gruvordning för Orsa socken skedde brytning av varje by som eget gruvlag med egen gruva sex veckor före fastan och sex veckor efter skörden. På talet skedde bearbetning i över 30 gruvor.