Kurdiska texter platser
Under introduktionen för Kurdisk kritikverkstad den 9 januari gav Agri Ismaïl skribent, kritiker och jurist en bakgrund till den kurdiska litteraturen och om svårigheterna att skriva, översätta samt att skriva texter om den. Kurdisk kritikverkstad är ett experiment där en grupp medborgarkritiker med kurdisk bakgrund kommer att läsa litteratur på kurdiska och tillsammans med en kritiker författa kritiska texter på svenska.
På så vis synliggörs en kulturell dialog som erbjuder en reflektion över den svenska tillvaron, men som ofta går obemärkt förbi då den sällan kurdiska texter platser det svenska språket. Med målet att introducera den kurdiska litteraturen för en bredare publik initieras experimentet av K ritiklabbet, i samarbete med Kurdiska biblioteket och med stöd av Kulturrådet.
Närmare tjugo procent av Turkiets 80 miljoner invånare är kurder, ändå publicerades där endast sex böcker på kurdiska mellan och Sex böcker, på fyrtiosju år.
Kurdernas historia: Mellanöstern - historia - SO-rummet
År skrev författaren Kurdiska texter platser Emin Bozarslan, som kommer från den kurdiska staden Diyarbakir, en bok vid namn Alfabê. För detta verk fängslades han av den turkiska regeringen, inte för att Alfabê var en satirisk roman om Kemal Ataturk, eller en djup granskning av Turkiets systematiska orättvisor mot det kurdiska folket, utan enbart för att det var, som namnet antyder, en ABC-bok på kurdiska.
Detta var en tillräckligt farlig handling för att Bozarslan skulle bli fängslad för separatism; han ansågs nämligen ha utfört en handling som uppmanade till att Kurdistan skulle bli en självständig stat, vilket då som nu är kriminaliserat i Turkiet. Bozarslan lyckades till slut få asyl i Sverige, där han kunde ge ut Alfabê år Det är just detta mönster, av kurdiska böcker som överlevt enbart för att de har varit möjliga att ges ut i andra länder, som tyder på hur svårt det är att få ett grepp om den kurdiska litteraturen.
COLLECTIONS – The Kurdish Library
Att den överlevt är främst på grund av att den trycktes på nytt i Beiruten utgåva som utgör grunden för den kurdiska romanen. Det är ett talande exempel på den kurdiska litteraturens förtryckta status att en av de allra mest berömda kurdiska romanerna gavs ut i sin helhet, och då på franska, så sent som på talet. Att med detta i åtanke se på de romaner vi har tillgängliga från början av talet och tro att det är helheten av den kurdiska litteraturen är som att se på Sapfos fragment och tro att det är hennes samlade verk.
För varje bok som överlevt har otal fler bränts, förbjudits, eller aldrig vågat skrivas. De böcker vi har tillgängliga är blott fragment av en litteratur som aldrig fått finnas. I Turkiet, till exempel, var texter skrivna på kurdiska förbjudna ända till Än idag är det förbjudet att sända barnprogram på kurdiska, och barnkanalen Zorak TV stängdes ned efter att de visat Smurfarna och SvampBob Fyrkant med kurdiskt tal.
Även detta ansågs vara separatism. Ett sådant förtyck sätter givetvis sina spår. Om denna text främst diskuterar romanen, detta västerländska påfund, är det för att det bäst tydliggör den problematik som här resoneras kring. Men givetvis har kurdisk litteratur funnits i århundraden innan det sovjetiska inflytandet i regionen ledde till att kurdiska intellektuella bekantade sig med ryska romaner parallellt med att marxist-leninistiska politiska partier började bildas där författare agerade som politiker och frihetskämpar, och där samma litteratur som en gång inspirerat den kommunistiska rörelsen i Sovjet nu uppväckte den kurdiska frihetsrörelsen.
Innan romanen var det främst lyriken som representerade den kurdiska litteraturen, och det finns där mycket av intresse för en lyrikintresserad: allt från kärleksepos som Mem u Zin Mem och Kurdiska texter platser från till författaren Cigerxwîns revolutionära dikter och Sherko Bekes nästan fabelliknande poesi.
The Kurdish Language and Literature
De två sistnämnda poeterna bodde innan deras död i Sverige. Detta är inte en slump; Sverige har i många år varit en viktig nod i den kurdiska diasporan, vilket kanske mest framgår av den litteratur som skrivits här av de författare som flytt hit. Det finns mer än enbart historiska och geopolitiska skäl till att den kurdiska litteraturen blivit så perifer som den tyvärr blivit.
Det finns även andra, mer logistiska och teknologiska, problem. Som många vet finns det två kurdiska alfabet detta är en lögn; det finns ännu flera, och jag ber om ursäkt till mina bröder och systrar vars alfabet inte tas upp här, exempelvis de som skriver på kyrilliska. Det ena, sorani, liknar det persiska eller det arabiska alfabetet, bortsätt några kurdiska texter platser som skiljer sig åt.
Den andra stora dialekten kurmanji, använder ett annat latinskt alfabet som utvecklades av författaren, språkvetaren, och revolutionären Celadet Alî Bedirxan. Detta alfabet liknar mest det turkiska. När digitala programvaror antas vara lösningen på Mellanösterns problem vi minns exempelvis de västerländska mediernas euforiska omskrivning av den arabiska våren som en Facebook- och Twitterrevolution — ett sätt att se det västerländska verktyget som det viktiga, snarare än människan som använder det är det värt att minnas att datorn inte utvecklades med icke-västerländska språk i åtanke.
NÛDEM VAR EN PORTAL FÖR FÖRFATTARNA
Vi lever i en digital tid, men denna tid har kodats med ett specifikt skrivsystem. Några exempel: fram till gick det inte att använda något sorani-typsnitt på Mac, och det var inte förrän något år sedan som det gick att använda arabiska typsnitt på Mac-versionen av Microsoft Word, än mindre sorani. Det är fortfarande närmast omöjligt att installera kurmanji-typsnitt på en Mac, och inte heller är det möjligt att använda turkiska typsnitt för att skriva på kurdiska eftersom Turkiet förbjudit bokstäverna Q X och W som finns på kurdiska men inte på turkiska.
Fram till fick personer som använde dessa tecken böter. Det kan påpekas att kurdiska texter platser bara gällde kurder; det amerikanska företaget Xerox kunde marknadsföra sitt varumärke utan problem. Det har därför inte bara varit politiskt och juridiskt svårt att skriva på kurdiska; än idag är det även svårt teknologiskt. Detta medför även problemet att ett verk på kurdiska är svårt att söka på diverse sökmotorer.
Litteraturen förblir osynlig för stora delar av världen även på grund av alfabetet det är skrivet på — man måste trots allt kunna skapa ett tecken på sin dator för att kunna söka efter det. Den kurdiska texten förblir därför förseglad, osökbar av det latinska indexet där vi tror att all information finns, den kurdiska litteraturen är dold bakom gränsen kurdiska texter platser de språk vi kan skriva på.
Även översättning av kurdiska verk ter sig som en ovanligt smärtsam process. Det finns visserligen en lång historia av västerländsk litteratur översatt till kurdiska; de litterära tidskrifterna Hawar och Gelawej från tidigt tal översatte mycket, särskilt från franska och ryska.